Klippkant med duchess!

Att sticka på rundsticka är min passion! Allra helst stickar jag koftor och då uppifrån och ner. Fördelarna är många, monteringsarbetet blir minimalt. Men framkanten måste klippas upp och för det momentet finns flera olika metoder. Först nämner jag två gamla beprövade sätt som många har visat och beskrivit tidigare, sedan kommer en beskrivning på hur jag har gjort lite annorlunda.

Ett användbart sätt som fungerar utmärkt i 100% ull (utan superwashbehandling) är att virka smygmaskor längs kanterna för att låsa varven, därefter klipps koftan upp och kanterna viks in och nästst fast. På norska kallas klippkanterna "sårkanter", det tycker jag är en passande benämning då de kan se ganska trassliga ut.

När jag stickar i alpakka, merino eller ull som inte binder sig/filtar sig, använder jag den välbeprövade metoden symaskin med 3-stegs zigzag! Därefter viker jag in kanten och näster fast den. Alternativt kan ett band sys fast över klippkanten. Men de vackra dekorationsbanden är ofta lite tjockare och när de väl är på plats kan koftan upplevas som lite bulsig just över klippkanten och om man har otur, kan detta synas från framsidan när koftan är knäppt. 

Det jag testat nu är att använda satin-/satäng- eller duchesseband, ibland även kallade blanka snedremsor, för att täcka över klippkanterna. De som är så där härligt hala och kan uppfattas som lite kalla när man tar på dem!

Bandet viker jag runt klippkanten och näster fast på båda sidor. En bonuseffekt med satängbanden är att de glider lätt mot tröjan eller blusen man har under! 

Så här ser det ut på avig- respektive rätsidorna: 

Här fick halsringningen band av bara farten. Koftan är stickad i merino som gärna töjer sig och bandet hjälper till att hålla halsringningen i den storlek som var tänkt från början.

Så här har jag gjort:

Framkanterna stickas först, zig-zagen sys, därefter klipps koftan upp, tvättas och våtspänns/blockas efter de mått den ska ha när den är torr. Ja, jag tvättar koftor med symaskinsydda sömmar innan de är helt färdigmonterade. Min uppfattning är att resultatet blir bättre och det går att få riktigt släta framkanter och de är i rätt längd i relation till framstyckenas längd. Framkanterna drar inte ihop framstyckena vertikalt utan måttet blir så som jag vill ha det. 

1. Här viks snedremsan ut och rätsidan vänds nedåt, mellan framkanten och klippkanten.

2. Första sömmen sys

3. Första sömmen är sydd, (den som är mot framkanten), bandet vänds runt själva klippkanten

4. Här näster jag fast bandet på insidan av klippmaskorna, inte i koftans framstycke

Så här ser det ut när det är klart!

Här syns svängen vid halsen, bandet tas inte av utan man viker det och låter det följa med. Lite trixit är det men snedremsorna är ganska tillåtande!

Vill man nörda till det lite extra kan duchessbanden sättas runt ärmöppningarna också, om det är en kofta som stickats nerifrån och upp i ett stycke och sedan klippts upp för ärmarna.

Nu blir det packning för i morgon bär det av till Mandal i Norge och Koftefesten 2016! Det ska bli riktigt kul och jag återkommer med rapport i nästa vecka!